090208

Happ då har första del tävlingen av den berömda MELODIFESTIVALEN gått av stapeln, ingen kollar på den men ändå får dom fram att ca 5 miljoner HAR faktiskt kollar, alltså jag säger som det är nu JAG KOLLAR I ALLFALL och det står jag för.

Ha ha ja vi har nog kommit på hur detta hära går till en liten kort förklaring nu då:
Duellen
ALCAZAR-SCOTTS 1-0
EMILIA-CAROLINE 1-0 plus att Carolin får nu då två chanser till???
Scotts gick inte vidare pga att TV fifflar med siffrorna så alla blir riktigt oroliga så att de tänker så här NU måste vi rösta massor för att få Scotts till finalen, och då gör folk det i andra chansen fast i själva verket så ÄR scotts redan klara men då får de ju inte in de otroliga summorna med PENGAR som de verkligen vill ha, aj aj aj då.
Nej jag vet inte men har förstått att TV är kåta på pengar ett sådant här evenemang kostar ju stålar och nu för tiden så är det ju en massa tävlingar innan det blir bestämt VEM som skall representera La Suede i Moskva, hmmmm ok det visar sig väl då vem det nu blir.

Happ nu håller min man och J på med att ta hål eller de har gjort hål i väggen och snart har vi en Balkong dörr ut från hallen till altanen good det, då behöver man inte gå en trappa ner för att sen gå en trappa upp för att komma till altanen, gött det.

Nu blir det dagens skratt då:
Eva och Sven Holmlund, som inte lyckats få några egna barn,
hade bestämt sig för att anlita en så kallad surrogatpappa för att bilda en liten familj.
På morgonen den dagen surrogatpappan skulle komma på besök,
kysste Sven sin Eva och sade:
- Jag sticker nu älskling, han kommer nog när som helst.
En halvtimme senare kommer en babyfotograf till bostadsområdet för att försöka sälja sina tjänster med hjälp av dörrknackningsmetoden.
- God morgon fru Holmlund. Ni känner inte mig, men jag har kommit för att...
- Å! Ni behöver inte förklara och säg gärna Eva, svarar fru Holmlund, jag har väntat på Er halva förmiddagen.
- Verkligen? sa fotografen. Det var väl bra det, jag är ju specialist på bebisar.
- Det var just det som jag och min man har hoppats på, kom in och sitt.
- Hur kan vi nu komma igång? sa Eva lätt rodnande.
- Överlämna det problemet till mig, säger babyfotografen, jag brukar oftast först försöka med ett par omgångar i badkaret, sedan en på soffan och kanske ett par på sängen.
Ibland kan det vara tid med en omgång på vardagsrumsmattan,
där det blir lättare att rulla runt i pigga ställningar.
"Badkaret, vardagsrumsmattan? Inte konstigt att det gick dåligt för mig och Sven"
tänkte Eva.
- Tja Eva.... Ingen kan väl garantera nåt perfekt varje gång.
Men om vi provar flera olika ställningar och jag knäpper från sex eller sju olika vinklar är jag säker på att Ni kommer att bli nöjd med resultatet.
- Jag hoppas att det går ganska fort, säger Fru Holmlund hest.
- Viss tid måste man nog räkna med, i mitt yrke måste saker och ting få ta nödvändig tid.
Jag skulle kunna skjuta några snabbisar på kanske fem minuter, men då skulle Ni nog inte bli så särskilt nöjd med resultatet.
- Skulle jag inte det...? svarar Fru Holmlund lätt frågande.
Fotografen öppnar sin portfölj och tar fram en mapp med barnbilder.
- De här fixade jag på taket av en Londonbuss, säger han med ett leende.
- Oh min Gud!! utropar fru Holmlund medan hon allt mer intensivt börjar tugga på en näsduk.
- Och de här tvillingarna blev verkligen lyckade trots att deras mor
verkligen var svår att arbeta med.
Fotografen räckte över fler bilder till fru Holmlund.
- Var hon svår? frågade fru Holmlund.
- Ja, jag är rädd för det.
Jag blev till slut tvungen att ta henne till Kungsträdgården
för att få jobbet ordentligt utfört.
Folk trängdes omkring oss i fyra eller fem led för att se ordentligt vad vi höll på med.
- I fyra eller fem led? viskade fru Holmlund medan hennes ögon nu blänkte av skräckblandad förvåning.
- Just det, sa fotografen, och i mer än tre timmar dessutom.
Mamman gnällde och skrek hela tiden,
så jag hade verkligen svårt att koncentrera mig på uppgiften.
Mörkret närmade sig också, så jag blev tvungen att jäkta på mina skott,
men till slut när några ekorrar började att nafsa i min utrustning
blev jag tvungen att ge upp.
Fru Holmlund lutade sig framåt.
- Du menar att de verkligen tuggade på din .....utrustning?
- Ja precis så var det.
Om Du är färdig nu så sätter jag upp mitt stativ så vi kommer igång på allvar.
- Stativ??? Eva börjar nu att se väldigt oroad ut.
- Ja, jag måste använda ett stativ att vila min Canon mot.
Den är nämligen alldeles för stor att hålla i själv medan jag gör mig klar för aktion.
Förstår du Fru Holmlund? ... Hallå, Fru Holmlund...!!??