Tills döden skiljer dem åt...

Hmmm ok jag har väl aldrig varit den som har gått i kyrkan,
men sen jag och min man kom ihop så har vi då ränt där minst en gång varje år????
Har det inte varit dop, bröllop, konfirmationer så har det varit begravningar.
Just det begravningar är ordet idag.
Det är absolut det värsta som finns faktiskt men tyvärr en ont måste.
Som ni kanske har läst så var vi på begravning den 20 Oktober,
då vi tog farväl av min mans mormor, jobbigt men det gick.
Nu var det dax igen, den 10 December skall vi ännu en gång på begravning
I samma kyrka med samma folk, nästan.
Det kommer att fattas en bland oss eller han är ju med men inte ändå.
I torsdags morse så tog min mans morfar det sista andetaget och sa farväl till detta jorde liv.
Hur skall detta sluta?
Finns det något slut?
Det är tredje begravningen i år på hans sida, jobbigt.
Det är här det kommer in, de fick 65 underbara år tillsammans.
Och nu är de tillsammans igen.
Tills döden skiljer dom åt men nej det tror jag inte,
jag är helt övertygad om att de är tillsammans igen.
Saknaden är stor från min sida.

Nej nu står julen för vår dörr och idag är det första advent.
Stakarna skall ställas i fönster och gardiner skall hängas upp dax att sätta fart nu.

Kram på er ALLA som läser.